Forskning

Presentation av Anders Möller, psykolog och forskare på området permanent ofrivillig barnlöshet som livskris. 

Vem jag då Anders Möller är och varför figurerar han i detta sammanhang? Svaret på den frågan går ganska många år tillbaka i tiden. I mitten av 1970-talet började jag arbeta på Sundsvalls sjukhus som psykolog. Ett av de områden jag kom i kontakt med där var just ofrivillig barnlöshet eller infertilitet. På den tiden fanns inte IVF utan drabbade par fick genomgå många undersökningar för att sedan eventuellt kunna få behandling som oftast var riktad till kvinnan. Det kunde handla om att äggledarna var skadade så att ägg inte kunde passera, vilket man kunde försöka åtgärda med operation, eller hormonstörningar som ledde till hormonbehandling etc. Manlig infertilitet kunde konstateras via prov på sädesvätskan men var mycket svårare att åtgärda, varför det brukade sluta med ett konstaterande och information om donationsbehandling. 

 

Att infertilitet var att betrakta som en livskris stod väldigt klart tidigt och jag träffade många par i Sundsvall för att diskutera den ofrivilliga barnlösheten ur ett ”livsperspektiv”. Jag fångades av att problematiken var så allomfattande. Den berör oss som individer, som par, som patienter och den ställer verkligen frågor om livet och vår existens på sin spets.  Dock fanns mycket lite forskning om psykologiska aspekter på infertilitet både internationellt och i Sverige och den lilla forskning som fanns var varken välgjord eller genomtänkt. Därför beslöt jag mig för att göra en studie av par med en infertilitetsproblematik. Denna blev min doktorsavhandling, som jag disputerade på 1985 (Psykologiska aspekter på infertilitet, Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet). 

 

Efter detta har jag fortsatt att arbeta med denna problematik (och en del annat), både kliniskt på Sahlgrenska universitetssjukhus reproduktionsmedicinska enhet och Fertilitetscentrum vid Carlanderska sjukhuset i Göteborg och med forskning både vid Göteborgs universitet och som professor vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg, under åren fram till pensioneringen för några år sedan. Men eftersom jag fortfarande är intresserad och fascinerad av ämnet håller jag fortfarande på att tänka, skriva och forska inom området.

 

Nedan Anders presentation från en föreläsning i Kristiansand, Norge, 24 oktober 2019

”Det går att få ett bra liv som ofrivilligt barnlös men det kräver hårt arbete” 

Var finns orsaken till att vi envisas med att föröka oss? Vilken plats i universums ständiga skapelseprocess har människors fortplantning? Kanske är vår reproduktion uttryck för samma bakomliggande nödvändighet som universums tillblivelse? Vad vi gör är att försöka förstå den på vårt sätt, med vår begränsade tankeförmåga. Kanske är det samma sak med våra försök att förstå universums (och därmed jordens) tillblivelse, tidens gång och hinsides existenser med hjälp av begrepp som Gud, Vetenskapen, Allah, Buddha, Alltet, Intet, Ödet, Anden etc. Ordningen kanske finns där oförståelig för oss, varför vi behöver skapa vår förståelse för att stå ut. Det vi kallar nyfikenhet är kanske bara ett sätt för oss att försöka stå ut – hela tiden utvidgande efterhand som våra kunskaper vidgas.

Något mer prosaiskt uttryckt

  • Vad  är det som gör att individer och par riskerar sitt välbefinnande, sitt äktenskap och sin ekonomi för att bli gravida och få barn?
  • Svaret indikerar varför infertilitet är en så påfrestande situation.

Varför skaffar vi barn? Eller försöker skaffa barn?

  • Individuella motiv (”nu är jag redo och tillräckligt mogen”), relationella faktorer (”få vår kärlek bekräftad”, ”fullborda vårt äktenskap och familj”), inför framtiden (”vem ska ta hand om mig när jag blir gammal”), alla andra får barn etc.
  • Min idé – cirkeln. Många faktorer ligger bakom vår önskan om reproduktion: evolutionen kräver reproduktion; medicinska och fysiologiska faktorer möjliggör reproduktion, sociala faktorer uppmuntrar reproduktion (samhället behöver barn); relationella faktorer initierar fortplantning; psykologiska och andra individuella faktorer får oss att sträva efter reproduktion. Alla dessa faktorer samverkar och kan inte ses isolerade. Det finns alltså inte en anledning till att de flesta (men inte alla) av oss vill reproducera oss.
  • Skälen för att försöka skaffa barn påverkar naturligtvis våra reaktioner när vi gäckas i dessa förhoppningar.
  • Om jag har rätt i mina antaganden så är det inte konstigt att väldigt många far väldigt illa vid infertilitet.

Min modell från avhandlingen

  • Genetisk, medicinska och psykologiska orsaker till infertiliteten.
  • Infertiliteten kan leda till psykisk och existentiell kris genom utmaningar och hot mot identiteten inom dimensionerna tillhörighet – övergivenhet; meningsfullhet – meningslöshet; och positiv självbild – självförkastelse
  • Dessa kan, tillsammans med övriga livsomständigheter, leda till påverkad könsidentitet; emotionella reaktioner (som sorg, känslor av tomhet, ensamhetskänslor, ångest, oro, kaos, underlägsenhetskänslor etc); relationella konsekvenser; förändrar existentiell struktur; sociala konsekvenser (som isolering); att tidigare problem och konflikter aktualiseras (ex.vis tidigare abort(er))
  • Reaktionerna beroende av många faktorer; personlighet, copingstrategier, den medicinska behandlingen i sig (IVF, donation etc); social situation, ålder, tidigare erfarenheter, vad som ”står på spel”

Utifrån dessa reaktioner gör paren olika val

  • Leva som förut
  • Adoption
  • Donatorsbehandling
  • Koncentrerar sig på andra saker i livet, som andra saker i livet, som arbete, reor etc
  • Försöker reducera sig till ett fall
  • Borrar sig djupare ner i sin förtvivlan, i sina reaktioner och fortsatta försök
  • Bearbetar sina känslor och sin situation för att försöka hitta ett sätt att förhålla sig till den uppkomna situationen

Infertilitet ett besvärligt begrepp

  • Vart 10-15:e par upplever infertilitet, dvs de lyckas inte bli gravida trots normal samlagsfrekvens utan p-skydd inom ett år men på några års sikt har de flesta av dessa fått barn med eller utan behandling.
  • Begreppet är relativt. Det gäller för par där den ena partnern kan vara fertil men inte den andra och båda kan anta olika värden på en tänkt ”fertilitetsskala” från helt ofertil till mycket fertil. Också livsomständigheter kan påverka fertilitetsgrad varför denna kan variera över tid.
  • Det finns så många olika behandlingsmöjligheter och dessa kan pågå länge. När ska man stoppa?

Det finns ingen quick-fix

  • Att bli gravid och få barn (även vid adoption) ger positiva reaktioner men inte bara. Oron under graviditeten är ofta påtaglig och även föräldraskapet kan vara ”oroligt”.
  • Om det inte blir någon graviditet och inget barn behöver arbete göras för att hitta en anpassning till den nya situationen, man behöver rekonstruera sitt livsprojekt. Hur detta görs varierar naturligtvis.

Några basala behov hos oss

  • Att bli sedda och mötta såväl i vården som i livet i övrigt
  • Att bli bekräftat som individ, kvinna, man, par såväl i vården som i livet
  • Att få kunskap – den information man får behöver omvandlas till kunskap
  • Att få uttrycka sig  – tankar, känslor, frågor – att skapa sin berättelse
  • Att få bearbeta – upplevelser, känslor, tankar, konflikter …
  • Att hitta samhörighet då känslor av övergivenhet hotar, meningsfullhet då meningslöshet hotar och en positiv självbild då självförakt hotar
  • Att få känslomässigt stöd – av partner, läkare, sköterska, kurator, psykolog, men också av vänner och släktingar
  • Att hitta adekvat copingstrategi för att reducera stress

Stöd och hjälp

Många behöver stöd från vården både under det akuta skedet och efter behandlingar då behandlingen rör så existentiellt grundläggande funktion som reproduktion och då behandlingen är förhållandevis offensiv.  I Sverige kan inte alla erbjudas stöd, men det finns på de flesta kliniker någon att hänvisa till. I Göteborg finns psykolog på reproduktionsmedicinska enheten vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.

When enough is enough – hjälp att sluta

  • Infertilitetsbehandling är förrädisk genom att det är så svårt att säga att det inte kommer att fungera ”nästa gång”. Det blir som att spela på lotteri där storvinsten hägrar.
  • Ekonomi och psykologisk påfrestning vanliga skäl för avbrott i internationell litteratur.
  • Det behöver nämnas redan i inledning av behandlingen att det kan bli så att resultat uteblir
  • Att avbryta behandlingarna kräver allt som står på föregående ”bild”, dvs att våra basala behov är hyggligt tillgodosedda
  • Läkarna bör inte vara överdrivet optimistiska (inte pessimistiska heller)
  • inför varje nytt steg i behandlingen behöver en explicit diskussion föras och explicita beslut tas
  • Vill man ha barn ”till varje pris” kan priset så småningom bli väldigt högt  – ”obsessiv barnönskan” (Kentenich)