Hem

Välkommen hit!

  • Blev ditt liv ett liv utan barn, fast du helst hade velat ha egna?
  • Har du svårt att veta hur du ska hantera situationen som ofrivilligt barnlös?
  • Vet du inte när och hur du ska sörja förlusten av ett barn du aldrig fick?
  • Har du svårt att släppa taget och kliva över tröskeln till ofrivilligt barnlös?
  • Ett av dina livsmål gick inte i mål. Hur kommer du vidare?

Vi finns och det är dags att vi får en plats att synas på!

Kommunicera gärna med mig och andra som hittar hit.
Något du skulle vilja att vi tog upp? Lämna en kommentar!
Följ oss även fb!
www.facebook.com/groups/432627536903057/

17 reaktion på “Hem

  1. Elinor Ahlqvist

    Hej Linda,
    Jag är intresserad av att skriva om din historia. Du kan väl höra av dig på mailen så kan vi talas vidare, om du är intresserad!
    Mvh,
    Elinor Ahlqvist

    Svara
  2. Lena Lilja

    Tack Linda! För att du startade denna blogg!
    Jag känner precis som du att detta forum är viktigt!
    Din berättelse var otroligt stark och berörde mig.
    Starkt av dig att vilja berätta den!
    Varma styrkekramar till dig och alla oss som är i denna ofrivilliga situation.
    Så att vi tillsammans kan lyfta dessa frågor och hjälpa varandra att hitta sätt, till att orka och känna glädje över livet trots allt.
    Vänligen Lena Lilja
    Gotland

    Svara
    1. Linda Malm

      Tack Lena! För att du ville dela med dig av din upplevelse av bloggen och för att du finns där och peppar mig, det ger mig inspiration att fortsätta sprida ämnet och skapa en tydligare bild av oss i samhället.
      Tillsammans är vi starka!

      Linda

      Svara
  3. Karin Bångman

    Vilken fin blogg du skapat Linda, jag är övertygad om att många kommer
    att uppskatta att läsa den. Efter nyhetsmorgon borde fler hitta hit:-)

    Kram Karin

    Svara
  4. Libra

    Tack för att du delar med dig!
    Jag finner inga ord över hur orättvist livet kan vara ibland.

    En stor styrkekram från en som ska börja följa din blogg!
    /Libra

    Svara
  5. Eva

    Hej Linda,

    Så fantastiskt bra att du har startat denna blogg och en FB grupp. Vi lyckades efter flera års kämpande få barn via äggdonation men vi hade även börjat prata om att vi kanske måste börja tänka på det kunde bli ett liv utan barn. Bara att våga säga det högt var ett stort steg. Nu behövde vi aldrig ta tag i detta men nära vi pratade om det så dök frågor upp som ”hur landar men i det” ”kan man leva med de sorgen” ”hur lever de människor som inte lyckades”…..Under hela kampen att få ett barn var ju ”skräcken” att inte lyckas, alla gör ju faktiskt inte det. Tänk om det skulle vara vi! Och var höll de som inte lyckats vägen? Hur levde de?

    Ingen sorg är lätt att landa i men så viktigt att våga prata om det och hur man kan bearbeta det och få ett bra liv. För självklart kan man ha ett bra liv. Det finns människor som går igenom stora sorger och förluster i livet och ändå får ett bra liv. Sorgen kanske alltid finns där någonstans men den behöver inte styra hela livet. Det är den där jäkla skammen(som man självklart inte ska ha) att inte kunna få barn som förstör så mycket. Fick hör hur många gånger som helst under vår kamp ”men ni kommer lyckas” och jag ville bara skrika att ingen kan lova det och även om vi inte lyckas så är jag lika mycket kvinna, har en familj, vet vad kärlek, oro och sorg är.

    Så även om jag till slut fick ett barn så känner jag tacksamhet till dig Linda som är modig och lyfter denna fråga. Så starkt av dig.

    Stort tack!!

    kram
    Eva

    Svara
  6. Jessica

    Jag är så glad att den här bloggen finns. Den är som ett andningshål och ventil där jag kan gå in och känna igen mig. Andra barnlöshetsbloggar är så inriktade på att ”inte ge upp kampen och fortsätt kämpa” och de flesta andra bloggare får barn till slut, jag är såklart glad för deras skull, men för oss som tvingats ge upp kampen finns inte så många andra bloggar. Vi som gett upp syns väldigt sällan. Först lever man med kampen och för stå ut med alla klumpiga kommentarer, fördomar och myter om infertilitet och det är då totalt förbjudet att ge upp…och om man tvingas ge upp så får man ingen förståelse och stöttning utan man ses som ”en som inte vill ha barn tillräckligt mycket” och som om man inte är en ”riktig kvinna”. Det är så sorgligt att inse men i dagens samhälle ses en kvinna utan barn som någon som är ”bekväm och egoistisk”…för långt in under alla lager av jämnställdhet och allas lika värde som finns den där åsikten om att ”en riktig kvinna har barn eller ska kämpa in i döden för att få barn annars är hon inte en riktig kvinna”….Tack för en bra blogg!

    Svara
  7. Linda Malm

    Tack Jessica, för ditt fina inlägg om bloggen!
    Visst har vi mycket att jobba med för att göra oss mer synliga i samhället och visa att vi kan leva ett bra liv utan barn. För det var så livet motvilligt blev för oss. Vi får kämpa emot alla fördomar som bygger på okunskap.
    Du är viktig för den här bloggen, det är för dig och alla andra i vår situation som jag skriver.

    Stor kram till dig och alla andra som läser detta.
    Linda

    Svara
  8. Marika Larsson

    Hej!
    Äntligen!!!
    Jag är så tacksam över att några omtänksamma personer tipsade om din sida!
    Tänk att få ta del av andras tankar sm jag kan känna igen mig i.
    Livet blev inte riktigt som man tänkt…
    Men nu ska man ”bara” tänka om och leva vidare utan barn, utan den familj man drömt om, att bli mamma, att få känna villkorslös kärlek.. och man ska ju vara så ”tacksam” för det man har!!?
    Förlåt, låter kanske bitter, men det är jag inte, för något år sedan fanns även de känslorna, vilket jag skämdes väldigt över..
    Jag är tacksam över det jag har, men, det kommer nog alltid finnas kvar ett stort, MEN!
    Tack för att du har velat dela med dig av dina tankar och vågat starta denna blogg!

    Svara
    1. Linda Malm

      Hej Marika!

      Vad glad jag blir att du hittade hit och att du ville dela med dig av dina tankar.
      Jag hoppas att du kommer att bli lite inspirerad av bloggen och att du vill fortsätta dela med dig av dina tankar. Här är det tillåtet att vara bitter 🙂

      Kram Linda

      Svara
  9. linda

    Hejsan Linda & tack för du ger oss oroliga och lite smått nedstämda en plats att förmedla det som vi inte orkar överösa våra nära och kära med gång på gång och kanske inte vill dela med oss av.

    Jag & min sambo fyller 30 och 32 snart och har försökt få barn i 2 år nu, på egen hand. Vi har sex ofta och älskar varandra innerligt. Som hos så många andra är våran största önskan att vi ska kunna få åtminstånne ett barn. Vi är i slut spurten av våran nu 6 månaders långa utredning och man har inte hittat några fel än så länge som kan ge anledning till våran barnlöshet. Man nämnde att morfologin inte var ideal på ena spermaprovet men att det var normalt, & som vi förstått är detta inget ovanligt. Vi är rekommenderade IVF och väntar på tid med läkare för vidare steg.

    Jag vet det inte är helt ovanligt för många i denna situation att känna av gravidsymptom när mensen är på intåg & min mens är beräknad till måndag ( om 4 dagar). Fyra gånger har jag känt tydliga graviditetstecken ca 1 v innan min BIM men slutat med att min mens kommit några dagar tidigare och oftast varit väldigt klumpig, mörk och massiv. Något som fått mig och misstänka jag kanske varit gravid men att ägget inte kan fästa och därmed stöts allt bort. Min mens brukar alldrig vara tidig annars utan mitt i prick och inte så klumpig. Det ska tilläggas att jag varit gravid tre gånger tidigare och gjort medicinsk abort varav jag fick komplikationer efter den sista och fick skrapa. Efter denna sista abort fick jag illaluktande flytningar mm i perioder under 1 år, vilket jag sökte hjälp för & blev rekommenderad kräm för ph/obalans i underlivet. Har inte haft detta på 3 år. Jag kommer ihåg känslan jag haft de övriga gångerna jag varit gravid och jag har varit övertygad jag varit gravid på sista tiden med men har dessvärre aldrig plussat. Vilket jag borde ha gjort fast än ägget ej fäst sig ? för hcg börjar ju producerar redan efter befruktning? & graviditetstester idag känner av redan vid 25-30 hcg??
    Varför skriver jag allt detta …. jo dels för att jag är lite ledsen/ förvirrad just nu och vill höra någons kloka ord i detta sammanhang. Dels för att jag önskar att man kunde hitta något samband i allt med ofrivillig barnlöshet och något mer….då jag tycker tomrummet och okunskapen är så stor , så jag söker samband med andra i liknande situation som mig som kanske varit med om liknande historia eller symptom.

    Pga detta skriver jag ut de tydligaste tecken och symptom på saker som jag kan misstänka kan ha något med detta att göra.

    Under dessa två år jag och min sambo haft sex har jag under ett halvt dussin tilfällen fått extremt ont i underlivet och krampanfall efter vi haft samlag, ett smärttillstånd som varar ca 10 minuter och sen går över helt. inget speciellt sex men oftast när det varit i närhet till min BIM. Misstänker detta kan vara pga livmodern är lite extra svullen och min sambo stött i slidtappen vilket resulterat i smärtorna men skriver ut det ändå i fall att någon haft liknande symptom. Detta har alltså alldrig hänt mig tidigare i livet utan endast med min sambo de senaste 2 åren.

    Jag försöker tänka positivt och vi försökte tänka tillsammans igår hur vårat liv skulle se ut utan barn och det hade ju såklart varit annorlunda men man kan ju alltid kompensera med att hjälpa nära och kära lite extra med sina 🙂 & så hade man ju kunnat starta en förening för fler kostnadsfria IVF försök samt mer forskning för de pengar man sparat.

    Svara
    1. Linda Malm

      Hej och tack för ditt inlägg.

      Det är en tuff resa många får gå igenom. Jag tycker det är starkt av er att redan nu fundera på hur ett liv utan barn skulle se ut. Det finns ett liv på andra sidan utan barn hur smärtsamt det än känns.

      Jag skulle rekommendera er att ta kontakt med föreningen Barnlängtan. Det är en patientförening som stöttar alla som befinner sig i eran situation. De har även en fb-sida för medlemmar där ni kan diskutera läget med andra.

      Önskar er fortsatt lycka till på eran väg!
      Kram

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *